.

Hittade ett boende har i Siem Reap som hade gratis internet, sa varfor inte skriva nagra rader nu da innan det ar dags att sova. Man maste ju utnyttja faciliteterna har pa hotellet, som min kara bror skulle ha sagt.

Idag va dagen som jag, Madde och Nathaile verkligen sett fram emot kommen. Aven om det inte blev manga timmars somn inatt sa hoppade vi glatt upp ur sagen pigga och glada. (Madde hade dock en jadra morgon humor, men det la sej ganska snabbt, nar vi fatt i henne frukost. Men ibalnd far man passa sej!) :)
Vi skulle fa se Angkor Wat idag!
Emmilia har ju vart har forut, och redan sett det sa hon valde att stanna hemma denna gangen. Hon utforskade isf Siem Reaps alla sma gator och horn. "

Vi hyrde oss iaf en tuk tuk for hela dagen och begav oss ivag, hittade lite fakta om det om aven ni dar hemma tycker att det ar intressant att lasa om det.

Angkor Wat (ungefär "stadstemplet" på khmer) är det mest berömda templet i ruinstaden Angkor i norra Kambodja. Tempelkomplexet byggdes av kung Suryavarman II (1113-1150) som en hinduistisk helgedom tillägnad guden Vishnu. Under 1300- eller 1400-talet konverterades templet till en theravadabuddhistisk helgedom, vilket det mer eller mindre fortsatt att vara ända tills idag, även om resten av Angkor övergavs under 1500-talet. Området upptogs på UNESCO:s världsarvslista 1992.

En vallgrav och en yttre mur omsluter tempelområdet. Huvudbyggnaden består av gallerier med stenreliefer som omsluter inre gårdar med bassänger (dock ej vattenfyllda) och den centrala byggnaden på vilken de fem tornen står. Huvudentrén är från väster och dit kommer man via en lång bro över vallgraven till huvudporten i yttre muren. Angkor Wat föreställer det hinduistiska universumet, med de centrala tornen representerande det heliga berget Meru, de yttre murarna bergen som omger världen och vallgraven oceanerna därbortom.


Det va nagot utan det maktigaste som jag sett, jag har fortfarande svart att ta in det. Aven om man nypte sej i armen nar man stog mitt i det sa gick det liksom inte att fatta. Det va sa fantastiska byggnader, ruiner och hantverk mitt i allt sa det gick knappt att ta in.
Alla stenar som templena va uppbyggda av hade som ingraverade ansikten, buddhafigurer med smycken och en massa histora i sej. Man har sa svart att ta in att manniskorna verkligen har statt och gjort allt detta vackra for hand.
Det va verkligen en hojdpunkt pa resan som vi kan bocka av, och bilder kommer sa fort vi far en okej data att lagga upp det pa. For ni kan rakna med att det tog vi en hel del av. Man ville verkligen inte missa nagonting. Aven om vi va dar i 9 timmars sa hann vi langt ifran att se allt som fanns, men vi fick me valdigt mycket av det som fanns anda. Men hade man tiden sa kunde man ju spendera dagar och veckor dar inne.
Sjalv har jag ju inte sett Tomb Raider filmen, men den ar inspelad i ett av dessa templena som vi fick besoka idag. Man va som i en helt annan varld idag kanndes det som.

Av det lilla som jag har sett av Kambodja sa gillar jag det verkligen maste jag saga. An sa lange har jag bara fatt ett bra intryck.
Men det ar klart att det finns en baksida ocksa...
Kambodja ar ju sa ett enormt fattigt land, sa pa manga stallen som man gar sa stoter man ju pa tiggare. Och det ar sa hemskt att se, det ar sma barn som ska sova om natterna som springer runt med sina sma syskon som bara ar manader gamla och tigger. Man onskar verkligen att det fanns natt man kan gora for att stoppa det, for barn ska verkligen inte behova vaxa upp pa det sattet...

Imorgon bitti sa aker vi vidare till Phnaom Penh, vi ska ga och titta pa The Killing Fields imorgon. Det kanns hemskt, men ska aven bli intressant att se. Man kommer sakert att fa sej yttligare en tankestallare och verkligen uppskatta saker pa ett annat satt.

The Killing Fields ligger lite söder om Phnom Penh. Här avrättades ungefär 17 000 personer. Till the Killing Fields fördes de så kallade ”skyldiga” efter att de hade bekänt osanningar efter tortyr på Tuol Sleng. Här avrättades de och placerades därefter i massgravar. Man splittrade familjer och de som avrättades fick aldrig en möjlighet att säga adjö till sina nära och kära.

Kommer nog som sagt bli annu en dag som inte kommer att lamna en oberord.