. -

Kidnappad

Jag vet knappt vart jag ska börja, Men att jag har Underbara Vänner det är en sak som är säker!

Lördag den 1 Oktober så kliver jag och Brandon upp som vanligt, kollar lite på tv men sen tar det eld i brallan på Brandon. Det skulle nämligen storstädas fick han för sej. Att han kan få ryck ibland, det har jag ju börjat vänja mej med, men att det just nu hamnade på en Lördag förmiddag fick mej lite smått irriterad måste jag erkänna. Hur som helst så dammar vi av det som behövs dammas och sen cyklar vi in på stan för att fika.

Bara det att Brandon hade "ärenden" att ta itu med så jag och Emmilia unna oss en gobit istället, och när vi väl var klara så vart det dags att duscha av sej för kvällens middag som jag trodde att vi skulle på.

Emmilia hade nämligen sagt till mej att jag var henne och Johannas under kvällen, vi skulle käka och ha en "tjej" kväll. Mycket trevligt tänkte jag, och helt ovetandes om vad som egentligen stod på schemat packar jag min cykelkorg med smink och ombyte.

Det vart inte alls som jag tänkt mej, kan jag ju bara meddela!

När vi kommer hem till Johanna och jag ska öppna hennes ytterdörr så knyter Emmilia en ögonbindel på mej, och efter det vart det 3 timmar i blindo för min del. Jag hamnade alltså på en förfest, helt ovetandes och utan syn. Snopen är bara förnamnet, vill jag lova!

Jag blev alltså ombytt och sminkad, ingen aning om vad jag hade på mej utan försökte med mina sinnen luska fram vad som försegick. När dom började sminka mej förstod jag ju att det inte var någon vanlig fondation som jag fick i ansiktet.

Nästa steg vart att ta sej ner till Johannas lilla bil, hade ingen aning om vart vi var påväg eller vem som körde. Men att det inte vart någon middag hos Johanna hade jag börjat förstå vid detta laget.

När jag väl får kliva ur gick ju mina tänkar på högvarv, vart är jag? Vad har dom på G?

Det enda jag kunde höra var att vi va inte ensamma längre, det var en massa folk och musik. Jag hamnar alltså i centrum utav detta sorlande ljud när dom ber mej ta av mej ögonbindeln.

(Kan nu förstå varför Brandon var så noga med att det skulle städas, jag stog nämligen i min egen lägenhet med en massa vänner)

Efter att ha trevat runt 3 timmar i blindo, tar jag av mej ögonbindel och ser alla mina underbara vänner! Dom hade planerat en maskerad för mej!

Att jag nästan blev rörd till tårar, det var svårt att undvika. Jag blir varm i kroppen bara jag tänker på det nu! Tänk att ni alla gjorde detta, gick all in med dräkter och rubbet!

Jag uppskattar det verkligen, Ni är underbara!