Ska jag?! Ska jag inte!?
Just nu försöker jag läsa och läsa i denna förbaskade Historia bok, men det är ingenting som fastnar. Och jag tycker att det är fruktansvärt jobbigt. Jag är rädd att jag har tagit mej vatten över huvudet, att klara detta på 1 månad känns som en omöjlighet när man arbetar vid sidan om. Jag är tveksam på om det ens hade gått in även jag jag satt dygnet runt, så känns det just nu.
Sen tror jag mycket beror på att jag inte är 100% säker på att jag ens vill bli polis. Det är egentligen någonting som jag har snöat in mej på när jag var liten. Jag ville bli polis eller brandman och där har jag på nått sätt fastnat.
Det gör nog mycket till att detta med Historian inte motiverar alls, hade jag vart säker hade det kanske vart roligare.
Jag inbillar mej det iaf!
Om jag ska vara ärlig så känns det som att jag är ganska nöjd med hur jag har det just nu, jag jobbar, får lön varje månad, vill jag resa kan jag göra det, jag kan spendera min fritid bäst jag vill...
Det känns mera som att pressen kommer från samhället i sej, för på något sätt i bakhuvudet så säger en röst till mej:
- Du måste studera för att bli någonting idag!
Sen gör det ju inte saken bättre att jag är så fruktansvärt envis, vilket resulterar i att jag kommer att känna mej misslyckad om jag inte klarar denna kurs.
Jag vet ju att det inte är så, utan att det hela går ut på att hitta någonting man trivs med. Sen om det är genom 4-pluggår eller om man hittar det utan studier. Det spelar ju egentligen ingen roll.
Det är bara det att tanken man haft i huvudet är sen man var tonåring är:
- Den dag jag väljer att skaffa familj, så vill jag vara färdigutbildad och stabil ekonomi.
Samtidigt så är mina vänner Angelica och Lars oerhört bra exempel på att detta inte alls måste vara klar innan man får barn. Dom fick sin älskade Lovis mitt under pågående studier, dom har flyttat runt och provat olika möjligheter för att få deras familj att fundera bäst för allihopa.
Just nu så är båda uppe i studier och det imponerar på mej, för dom visar verkligen att Ingenting är omöjligt!
Man måste inte ha allting klart innan ett nytt liv börjar. Dom har provat sej fram tills dom hitta någonting dom brinner för, jag vill oxkså hitta det jag brinner för.
(Missförstå mej inte nu, vi funderar inte på barn även om parallellerna är dragna så.)
Jag är kanske bara inte redo för ett liv i studiernas värld ännu, det gäller bara att jag inser det.
Utan att känna mej så förbaskat misslyckad!
Kommentarer
Trackback
