Kommentar av Brandon från Choklade Hills!
Filippinerna: Panglao
Jag blir så arg på mej själv, för jag har så svårt att sova på morgonen!
Idag vaknade jag kl 6 och kan ju såklart inte somna om..
Idag vaknade jag kl 6 och kan ju såklart inte somna om..
Så nu sitter jag här och väntar på att få sällskap av det andra, som just nu sover som barn!
Filippinerna: Panglao
Godmorgon säger vi här, medans ni där hemma säker snarkar gott i bingen!
Vi befinner oss i Alona Beach på en ö som heter Panglao. Här har vi även mött upp våra vänner Emelie och Johanna som vi lärde känna på Bali för ca 1 månad sen. Och just nu så delar vi rum allihopa. Väldigt kul att vi lyckades mötas upp igen!
Igår så hyrde vi mopeder och åkte runt lite i Bohol. Vi såg bla det berömda Choklade Hills som har blivit ett landmärke för Filippinerna. Det är 1776 kullar som formats och stäcker sej ut över ett stort område. Vi stannade även till på en fjärlisfarm och för att inte glömma så såg vi även den lilla Tarsiern. Det en en pytte liten apa, hur söt som helst.Ögonen väldigt känsliga på dom, så när man ska fota får man absolut inte använda bilxten på kameran. Och om man mot förmodan skulle göra det, så tar dom självmord. Så där fick man kolla en extra gång så allt va rätt inställt, för en olycka vill vi inte framkalla.
Vi gillar verkligen Filippinerna, det är ett vackert land och alla är väldigt vänliga. Och så är det skönt att här kan folk prata bra engelska, till skillnad från Thailand. Kommer nog garanterat att ta oss tillbaka hit i framtiden!
Idag är planen bara till att slappa av på stranden, va ju ett bra tag sen vi såg vit sand och klart vatten. Så det ska bli skönt. Sen ska det smidas planer ikväll för att se om vi vill besöka någon annan ö eller om vi stannar kvar.
Att det va 1:a advent hemma igår känns så långt borta för oss, även om det är fullt med julgranar och pynt här så får man ingen riktigt julkänsla. Ni får äta våra pepparkakor i år, för det ser dåligt ut med det här!
Kan bjuda på lite gott och blandat från den senaste tiden!
S:t Nino, en mycket vacker kyrka i Cebu.
Även jag passa på att tända ljus!
Sen intog vi Fort San Pedro!
Prova på att skaka lite galler.
Och lukta på blommorna!
Brandon knata hem utan brallorna han!
Stötte även på det coola gänget!
Cebu By Night!
Vi.
Ätit små krabbor har vi me gjort...
Tillsammans med våra Filippinska vänner!
Sett fina byggnader!
Vi tillbringade 1 natt vid Loboc River.
På lokalbussen fick man varken plats eller luft.
Choklade Hills mina vänner!
Galenskap!
Nu drar vi till Bohol!
Tack och hej, leverpastej!
Tack och hej, leverpastej!
Filippinerna: Cebu
Har varit dåliga på att uppdatera nu på sista tiden, men det blir lätt så när vi inte har tillgång till internet.
Vi kom till Filippinerna i Fredags, och vi har det jättebra. Vi bor i Flordelis hus (en kollega från norge) och där bor även Ikay som är deras hushållerska. Och hon tar så väl hand om oss. Dock så tycker vi att det känns lite konstigt att inte få hjälpa till, så hon ordnar allting för oss. Så go, så go!
Dom är verkligen måna om oss här och tar hand om oss, Flordelis släkningar visar oss en massa vackra ställen och byggnader som vi annars inte hade haft en aning om att kika på.
Vi har även fått besöka "gräddhyllan" här i Filippinerna. Och att det va någonting för sej, det kan vi informera er om. Lägenheterna va enorma och så himla fina, för att inte tala om utsikten som hörde till. Det va en utsikt som sträcker sej över hela Cebu. Och sen till det bästa, alla facciliteter (som bror min uttryckt det) som man fick på köpet. Det fanns en enorm pool, jacucci, minigolfbana, inomhus gym, utomhus gym, bastu och parker att bara njuta av allt det goda. You name it, allting man kunde önska fanns.
Vi blev även bjudna på middag av Belinda som va en av dom som bodde där. Vi fick prova att äta Filippinska mat och det va kul att få prova på det lokala med dom lokala! Jag provade på att äta friterade små krabbor, vilket jag aldrig trodde om mej själv. Jag som är så feg med mat. Men dessa krabborna åt man precis som dom va, med skal, ben och hela rubbet. Och det va ganska gott, knaprade lite i munnen.
Annars så har vi kollat in kyrkor, och byggnader. Finns otoligt fina ställen att besöka här. Och för att inte tala om köpcentren som finns. Det är någ det största som någon av oss har varit i. Vi vandrade runt hela dagen igår, och va då ändå långt ifrån att ha sett allting. Provade även på att åka en 4D Simulator, och det va nog det roligaste 4 minuterna för mej på länge. Jag skrattade mej igenom allt.
Vi va på en enorm bio salong som säkert rymde en 1500 personer. Dock va vi kanske bara 6 st som såg filmen som visades. Eller 5 kan man nog säga då det va en man som sov så hårt att ingenting väckte honom. Han snarkade så högt att vi fick byta plats. Vi såg Burried iaf, och det kan vi avråda er från att göra där hemma. Det va nog den sämsta filmen som vi sett, och det va så att man skämdes för att den ens får visas på bio.
Att man blir varnade för allt kriminellt är man ju van med, och att man ska va försiktigt med sina saker det tänker man ju alltid på. Men för några kvällar sen när vi va påväg hem så hoppade vi av jeepneey (Filippinsk buss) lite tidigt och va tvugna att gå en bit. Och det är ju såklart då det händer. Man tänker ju att det händer inte mej, men nu va det tydligen våran tur. Jag bar på kameran, och Brandon gick en bit före mej. Så jag ropade på honom för jag kände att jag hade någon som verkligen gick mej hack i häl. Och jag tyckte det kändes obehagligt. Men precis när jag sagt det, känner jag hur kameraväskan skumpar till. Och av ren reflex vänder jag mej om och bara slår rätt ut. Träffar killen i magen ganska hårt, och han ser lika förvånad ut som mej. Han sprang snabbt iväg, och jag kunde konstatera att han inte fått med sej någonting. Men den känslan jag hade i kroppen efter det, hoppas jag slippa känna igen. Jag vart så himla rädd, och började grina. Kom som en lite chock.
Men som tur va gick allting bra denna gången, och hädanefter så är det Brandon som får bära kameran så fort mörkter har brutit in.
På Fredag så tänkte vi åka till en ö som heter Bohol som ligger någon timme bort med båt. Där ska det finnas en hel del intressant att se och dom ska ha fina badstränder. Det vi sett av Filippinerna hittils gillar vi båda två, bättre än Thailand kan även jag tycka. Är ju inte alls turister här på samma sätt och det kan va ganska så skönt. Och för att inte tala om priserna, sakerna kostar inte många kronor här.
Vi kom till Filippinerna i Fredags, och vi har det jättebra. Vi bor i Flordelis hus (en kollega från norge) och där bor även Ikay som är deras hushållerska. Och hon tar så väl hand om oss. Dock så tycker vi att det känns lite konstigt att inte få hjälpa till, så hon ordnar allting för oss. Så go, så go!
Dom är verkligen måna om oss här och tar hand om oss, Flordelis släkningar visar oss en massa vackra ställen och byggnader som vi annars inte hade haft en aning om att kika på.
Vi har även fått besöka "gräddhyllan" här i Filippinerna. Och att det va någonting för sej, det kan vi informera er om. Lägenheterna va enorma och så himla fina, för att inte tala om utsikten som hörde till. Det va en utsikt som sträcker sej över hela Cebu. Och sen till det bästa, alla facciliteter (som bror min uttryckt det) som man fick på köpet. Det fanns en enorm pool, jacucci, minigolfbana, inomhus gym, utomhus gym, bastu och parker att bara njuta av allt det goda. You name it, allting man kunde önska fanns.
Vi blev även bjudna på middag av Belinda som va en av dom som bodde där. Vi fick prova att äta Filippinska mat och det va kul att få prova på det lokala med dom lokala! Jag provade på att äta friterade små krabbor, vilket jag aldrig trodde om mej själv. Jag som är så feg med mat. Men dessa krabborna åt man precis som dom va, med skal, ben och hela rubbet. Och det va ganska gott, knaprade lite i munnen.
Annars så har vi kollat in kyrkor, och byggnader. Finns otoligt fina ställen att besöka här. Och för att inte tala om köpcentren som finns. Det är någ det största som någon av oss har varit i. Vi vandrade runt hela dagen igår, och va då ändå långt ifrån att ha sett allting. Provade även på att åka en 4D Simulator, och det va nog det roligaste 4 minuterna för mej på länge. Jag skrattade mej igenom allt.
Vi va på en enorm bio salong som säkert rymde en 1500 personer. Dock va vi kanske bara 6 st som såg filmen som visades. Eller 5 kan man nog säga då det va en man som sov så hårt att ingenting väckte honom. Han snarkade så högt att vi fick byta plats. Vi såg Burried iaf, och det kan vi avråda er från att göra där hemma. Det va nog den sämsta filmen som vi sett, och det va så att man skämdes för att den ens får visas på bio.
Att man blir varnade för allt kriminellt är man ju van med, och att man ska va försiktigt med sina saker det tänker man ju alltid på. Men för några kvällar sen när vi va påväg hem så hoppade vi av jeepneey (Filippinsk buss) lite tidigt och va tvugna att gå en bit. Och det är ju såklart då det händer. Man tänker ju att det händer inte mej, men nu va det tydligen våran tur. Jag bar på kameran, och Brandon gick en bit före mej. Så jag ropade på honom för jag kände att jag hade någon som verkligen gick mej hack i häl. Och jag tyckte det kändes obehagligt. Men precis när jag sagt det, känner jag hur kameraväskan skumpar till. Och av ren reflex vänder jag mej om och bara slår rätt ut. Träffar killen i magen ganska hårt, och han ser lika förvånad ut som mej. Han sprang snabbt iväg, och jag kunde konstatera att han inte fått med sej någonting. Men den känslan jag hade i kroppen efter det, hoppas jag slippa känna igen. Jag vart så himla rädd, och började grina. Kom som en lite chock.
Men som tur va gick allting bra denna gången, och hädanefter så är det Brandon som får bära kameran så fort mörkter har brutit in.
På Fredag så tänkte vi åka till en ö som heter Bohol som ligger någon timme bort med båt. Där ska det finnas en hel del intressant att se och dom ska ha fina badstränder. Det vi sett av Filippinerna hittils gillar vi båda två, bättre än Thailand kan även jag tycka. Är ju inte alls turister här på samma sätt och det kan va ganska så skönt. Och för att inte tala om priserna, sakerna kostar inte många kronor här.
Filippineran: Cebu
Vi ville bara informera er om att vi lever och har det bra.
Aterkommer nar vi har battre tillgang till internet!
Aterkommer nar vi har battre tillgang till internet!
Filippinerna: Clark
Sitter just nu i Clark och väntar på vårat flyg som ska ta oss till Cebu.
Har vart en spännande dag!
För det första höll ingen av oss på att komma upp ur sängen, för träningsverkan har anlänt. Och det va ingen liten heller som kom på besök!
För det första höll ingen av oss på att komma upp ur sängen, för träningsverkan har anlänt. Och det va ingen liten heller som kom på besök!
Sen hade den käka katten på summer lodge fått 6 st kattungar inatt, så då va jag ju bara tvungen att gosa i någon timme innan vi skulle till flygplatsen! Underbara!
Och väl på flygplatsen höll vi knappt på att komma på planet, man va tydligen tvungen att ha en utrese biljett från Filippinerna för att ens få sätta sej på planet, och det hade vi ju såklart missat! :)
Så det va ju bara att börja leta, bokade en till Singapore den 9 dec, sen om vi använder den eller inte, det återstår att se!
Allt löser sej till slut som tur är, och om ca 3 timmar är vi framme!
Ska bli sååååå skönt!
Ska bli sååååå skönt!
En gång men Aldrig mer!
Nu gott folk ska ni få höra!
Vi har nog presterat något utav det jobbigaste hittills i våra liv!
Vi har nog presterat något utav det jobbigaste hittills i våra liv!
Nämligen ta oss upp till toppen av Mt Kinabalu som har en höjd på 4095 meter.
Det är gjort nu, men kommer inte att göras om! Det kan vi lova er!
Igår så blev vi hämtade vid 6.30 på morgonen, lagom morgontrötta hoppade vi på taxin som skulle ta oss till våran start point! Väl där fick vi våra tillstånd, som visade att vi va berättigade till att Mt Kinabalu. Och vi möttes även upp av våran guide. En kille som knappt va två äpplen hög, och vad muskler som vi inte ska tala högt om! Men så ödmuk och vänlig!
Han skulle nu tillbringa det kommande timmarna tillsammans med oss.
Och att ingen av oss visste vad vi hade gett oss in på förstod vi ganska så snabbt när vi väl börjat vandringen. Det va ju konstant uppför och trappor i mängder som döda en. Brandon va nog den av oss som tog täten påvägen upp till Check Pointen där vi skulle tillbringa natten. Vi kämpade på och tog oss upp på 4 timmar, vilket visade sej vara ganska så snabbt då vi va bland dom första som kom fram.
Men stundvis påvägen upp fanns det allt mellan ånger (Va F*N har vi gett oss in på), tvivel (klarar vi verkligen detta), men samtidigt en kämparglöd utan dess like.
Vi peppa varandra och tog oss tillslut som sagt upp. Dom va vi dygn sura eftersom spöregnet kom på besök när vi hade ca 30 min kvar.
Kan ju även tilllägga att våran guide inte tyckte att detta va så värst jobbigt, han gick mest med händerna i fickorna, vissla lite och prata i mobilen! (Förlåt, men ibland ville man ju bara slå han, där presterade vi max medans han knappt va svettig)
Väl uppe fick vi tilldelat vårat doorm, som vi även hade tur att slippa dela med några andra. Dock va det ju så kallt, så jag citerar Brandon:
"Det är ju för fan så kallt att man får driv is i pungen"
Och jag kan ju inte göra annat än att hålla med, värme existerade nämligen inte!
Så vi gjorde det bästa av situationen, klädde på oss mössa, vantar, tröjor och det 6 st filtarna som rummet hade att erbjuda. Och sen va det bara att skeda sej varm!
Kläderna som va blöta la vi mellan filtarna och hoppades på att kroppsvärmen skulle hinna torka en del av det innan kl va 02.00 och vi skulle vidare upp till toppen.
Vi somnade nog ca 19.00, och det va kanske inte så konstigt efter dagens ansträngning! Och dessutom va det viktigt att kunna få dom timmarna sömn som erbjöds. För kl 02.00 knackade det på dörren, och då va det bara att klä på sej det fuktiga kläderna och bita ihop. För nu skulle vi nämligen hinna upp till toppen innan solen gick upp. Vi hann ladda magen med lite Choco Pops och mjölk, något som vi saknat under dessa 2 månader.
Sen va det bara att knata på igen, och att det brände i benen det kan vi ju inte förneka. Men på nått sätt så kändes det lättare att klättra den sista biten upp till toppen. Kan ju dels vart att det va kolsvart och man bara hade ljuset ifrån sin pannlampa och inte såg slutet på samma sätt. Sen va det även en annan sorts terräng, dock brant som in i bomben så man fick ju klamra sej fast i repen som fanns.
Vi nådde iaf toppen på 2 timmar, även där bland det första. (Om det är nått att skryta om,nöjda va vi iaf). Vi va till och med lite tidiga och inte allt för bra klädda så vi vart kalla ganska snabbt. Men vi njöt av soluppgången som va något utan det vackraste vi sett hittills. Det va som att himlen brann.
Sen va det ju bara att börja nedfärden... Och just där och då kändes det som att detta aldrig kommer att ta slut.
Vi stanna till och åt en rejäl frukost på hotellet innan vi knatade vidare.
På ned vägen så tyckte jag att det va lättare i benen medans Brandon hade lite mera problem. Så idag va det jag som tog täten ner medans Brandon kämpade med sina knän. Vi kom ner efter 3 timmar, och har nog aldrig vart så lättade som vi va när vi såg slutet!
Och jag har nog aldrig hört en sån stor blandning av konstiga läten, och ljud från Brandon som han lät påvägen ner idag! Skratta så jag höll på att dö.
Men ner kom vi och tur va ju det!
Efter denna utmaningen så är vi båda överrens om att det va en "engångs grejj", och kommer inte att göras om. Men vi tog oss upp på Mt Kinabalu som är Sydöstra Asiens största berg, och har en hjöd på 4092 meter. Och vi är jävligt nöjda för att tala klarspråk!
Så just nu sitter vi med varsin kopp kaffe och inväntar våran träningsverk, som jag antar inte kommer att vara av dess like. Men det är smällar man får ta!
Imorgon så tackar vi Borneo för dessa 2 veckorna, och beger oss vidare till Cebu i Fillippinerna. Och där kommer Flordelis (en arbetskollega från Storefjell, Norge) familj att möta upp oss vid flyget. Vi ska nämligen få bo i deras hus, och det är vi mycket tacksamma för. Så vi ser fram emot detta, det ska bli jätte kul!
Bjuder på lite bilder från våran trip från botten till toppen...
Bjuder även på lite filmklipp...
Morgondagen blir en utmaning..
Det kan jag lova!
Vi ska nämligen bestiga Mt Kinabalu som har en höjd på 4095 meter.
Vantar, mössa och regnställ är inhandlat!
Så imorgon knatar vi på till base campet, och torsdag ca 02.00 vandrar vi vidare för att förhoppningsvis få se soluppgången på den högsta punkten!
Håll tummarna att vi klarar det, för detta kommer att bli en riktigt utmaning både psykiskt och fysiskt!
På Fredag den 19/11 far vi mot...
Fillippinerna!
Nu är det bokat och klart!
Och det ska bli så himla kul!
Och till våran stora glädje så tillverkas det tydligen Snus i Cebu där vi ska befinna oss. Brandon som har snålat in i det sista har kvar snus till på Onsdag enligt hans beräkningar.
Så när han googla på det och fick informationen om att det tillverkas i Cebu, skrek han av lycka! (Och även jag, får jag erkänna)
(Idag är det även 2 månader sen som vi lämnade Sverige! Sjukt vad tiden går fort!)
Pimpen med dom rosa glasögonen!
Förlåt mej, jag glömde ju såklart att lägga upp exempel bilden på killen i dom rosa glajjerna som Brandon muntra upp mej med!
En helt vanlig Söndag i Kota Kinabalu...
Söndagsmarknad började vi dagen med.
Och mycket folk, det va det!
Fanns det mesta på denna marknaden...
Allt från Djur, vapen,mat osv...
Dock blev det bara ett inköp av en Plomera!
Sen va det hem och ta en Power Nap, va helt slut!
Tufft att "shoppa"
Sen tog vi en sväng på bio!
Riktigt spännande film!
Påvägen hem va Brandon glad!
Han hade nämligen köpt torkat kött!
Väl hemma blev det lite dötid, passa på att kolla in funktioner på våran kamera!
Brandon surfa Facebook.
Sen avgjordes deltävlig nr 1.
Och tyvärr förlorade jag denna gången.
Vilket innebär att Brandon får köpa någonting som inte ser allt för gott ut!
Och jag måste då äta eller dricka det!
Återstår att se vad det blir!
Det va våran söndag, hur va eran?
Söndag...
Vilket innebär Söndagsmarkand här i KK, och den är allt annat än liten må jag säga.
Dags att se vad som finns att erbjudas!
Dags att se vad som finns att erbjudas!
Ikea konkurrent eller??
Ingvar Kamprad nu får du se upp! För Borneo utmanar...
Eller?
1-0 till mej!
Jag vann biljarden mot Brandon ikväll!
Guld till mej!
Imorgon börjar dock den riktiga utmaningen, för då är det vadslagning på G! Och då vill jag verkligen inte förlora!
Återkommer mera om detta!
Borneo: Kota Kinabalu
Back In KK Town Baby!
Efter en bussresa som tog ca 7 timmar, med en busschafför som verkar ha fått sitt körkort i ett Cornflakes Paket är vi nu tillbaka i KK. Vi bor på Summer Lodge även denna gången, visade sej även att när jag skypade med bror igår, att detta va precis samma ställe han bodde på när han va på Borneo. Världen är bra liten!
Just nu så åskar och blixtrar det som aldrig förr här! Det smäller så att billarmen går! Ganska mysigt ändå så länge man kan sitta inne! Men snart skriker magen efter mat så vi hoppas att det ger med sej snart!
Jag har lovat att klå Brandon i biljard ikväll, så vi får se hur det går!
Brandon har även bjudit på en liten show här på eftermiddagen!
En show som innefattade borttagning av kroppsbehåring! :)
Jag är rastlös!
Jag är rastlös och vill hitta på nått bus. Men Brandon han ligger och snorar i sängen han, helt fast i ett CSI avsnitt.
Nu har vi tagit det lugnt i 2 dagar, kollat ikapp på en massa serier och filmer. Och vi har behövt det, det handlar inte om det. Men jag är dock inte van. Så jag får lite dåligt samvete, för att man bara är inne på semestern. Men samtidigt så blir ju även denna semestern som en vardag för oss, och man orkar ju inte göra saker hela tiden. Det är nog mest en känsla av att jag inte vill missa någonting kul som finns att se!
Tur att Brandon tar ner mej på jorden ibland, som igår tex sägen han bla såhär;
- Du ser ju nått nytt varje dag! Tänk om du hade vart hemma i Sverige nu, då hade du minsann inte sett den tuffa lilla killen med dom rosa solglasögonen.
Så det va ju bara att skratta, och inse att det har han ju rätt i!
Imorgon så ska vi ta en buss tillbaka till KK, för att vara där ett tag igen. Vi har en liten plan iaf, tro det eller ej!
Vi vill båda göra en White Water Rafting, och ev klättra upp på Mt Kinabalu innan vi åker härifrån! Berget hänger väl lite på Brandon förkylning dock så det återstår att se. (och våran kondition såklart, som inte är på topp numera)
Men vi känner båda två att det finns ju lite mera att roa sej med i KK, biljard och bio mm..
Jag är ju dock bara nybörjare...
Tur att jag då har ett proffs som har tålamod med mej!
Borneo:Sandakan
Brandon sover och jag spelar spel som underhållning. Jag är SÅLD, på Bejewled.
Han...
Han vaknade, borstade tänderna, åt lite chips och sen somna han om!
Jag får nog roa mej själv i yttligare någon timme!
Borneo:Sandakan
Idag blir det lite utav en fixar dag. Vi ska försöka kolla upp vad vill vill göra härnäst och vart vi ska åka. Planera lite helt enkelt.
Jag kan ju som vanligt inte sova på morgonen utan har vart vaken ett tag redan, medans Brandon ligger här brevid och snarkar för fullt! Ska låta han sova tills han vaknar idag, han behöver nog det eftersom han vart lite små krasslig det sista dagarna!
Borneo:Sandakan
Idag har vi minsann vart på en krokodil farm med över 3000 krokodiler!
Det ni!
Den här killen hette Taki och vägde 700kg.
Tanken va även att jag skulle ha städat upp lite här "hemma" idag, men jag har jävlar i mej inte haft tid! :)
Så istället ska vi bädda ner oss i sängen och kolla ikapp på Biggest Loser Sverige!
Och moffa Chibbe!
Bra idé va!?
Bra idé va!?
Borneo:Sandakan
Halloj alla där hemma!
Har minsann hört rykten om att det har kommit snö i Sverige. Kallt och ruggit förstår vi!?
Har minsann hört rykten om att det har kommit snö i Sverige. Kallt och ruggit förstår vi!?
Men då kan vi även meddela er om att här på Borneo är det varmt och gött, ingen snö så långt ögat kan nå. Och det tackar vi för!
Igår va vi och kollade på Orangutanger, vi fick dock inte se så många som vi önskat! Men dom vi såg va så fina. Verkligen mänskliga djur det där aporna! :)
Vi tog oss även en lång promenad i regnskogen och fick se allt från enorma jätte myror till svarta ekorrar. Och en vacker natur så klart!
Fridfullt va det!
Två i en bild!
Redo för äventyr!
Dock inte alltid så lätt att ta sej fram...
I detta hålet levde det små fiskar.
Myran ser ju fjuttig ut här, men den va gigantisk!
Regnskog!
Orangutangen och bebis!
Lyckad dag med andra ord!
Vi tog även en promenad till Rainforrest Discovery Center som fanns i närheten, även det i Sepilok. Och om man har tålamod att sitta där en hel dag i något av det fågeltornen som fanns så skulle man kunna få se en hel del vackra fåglar som finns i området. Dock hade vi ju tyvärr inte tid med det eftersom vi hade en buss att passa, men vi hann gå och kika runt lite i skogen även där.
Dom hade även en jätte stor trädgård med alla världens blommor!
Brandon gilla att fota träd igår han!
Om tålamodet fanns, kunde man sitta och häcka i detta fågeltorn en hel dag!
Brandon gilla hängbron...
Och inte kunde jag va sämre!
Panorama över sjön!
Vi har känt oss trötta ett tag nu, tro det eller ej. Det är tufft att ha semester. Så idag bestämde vi oss för att hålla oss inne i Sandakan för att se vad staden hade att erbjuda. Vilket innebar att vi inte hade någon tid att passa och vi fick möjligheten att sova någon timme längre!
Så vid 13 tiden idag gick vi ut och åt varsin Roti (det är som en pannkaka fast ej söt smet, som man sen kan få med lite vad man vill. Men vi tar den bara med ägg. Och den serveras med två olika dippsåser att gotta sej i.) till lunch innan vi begav oss iväg.
Vi har vart vid en massa historiska platser, museum, kyrkor och tempel. Och fick oss även en ca 30 myggbett ivar. Får ju hoppas på att det inte va en malaria mygga nu bara!
Vi är nöjda med dagen helt enkelt!
Såhär bor den större delen av lokalbefolkningen i Sandakan.
Sandakan!
Agnes Keith´s hus, hon va en känd författare som skrev om Sandakan.
Detta är huset hon bodde i innan kriger bröt ut, och är numera ett museum.
Den japanska kyrkogården!
Den va så enorm, detta är bara en liten del av alla gravar.
Va även inne i ett Kinesiskt tempel.
Avslutade promenaden vid S:t Michaels Church.
Klockan är nu ca 20.45 hemma hos oss. Och Brandon ligger och sover som en gris, han har börjar fått lite ont i halsen men vi får hoppas att det inte blir värre. Middag hann vi inte äta innan han somnade dock, så jag ska springa ner och se vad jag kan hitta till han.
En Roti kanske!? Vem vet !
Borneo:Sandakan
Vi kom till Sandakan idag, tog oss ca 6 timmar med buss. Helt okej resa, jag tyckte det gick ganska fort eftersom jag kanske sov 4 timmar av dom 6 timmarna som det tog. Brandon va dock inte lika road.
Nu i dagarna så ska vi åka till Sepilok och besöka Orangutan Wildlife Centre, vilket ska bli väldigt kul!
Vi tar dagen lite som den kommer just nu, har inte allt för mycket planer..
Får helt enkelt se vad som händer!
Bjuder på lite bilder från de senaste dagarna!
Beach Boys på Kuta.
Bio och Popcorn hör till!
Brandons Audi tofflor har hängt med länge. Men nu va dom tyvärr inte mycket att gå i längre.
R.I.P
Vi hade några lata dagar i Sanur, här på Café Smörgås.
Brandon va lagom trött morgonen då vi lämnade Kuta!
Väldigt vanligt i Indonesien att dom vill bli fotograferade tillsammans med en...
Så vi ställde upp...
Kan även informera er om att mattsvart, är det nya rosa!
En sådan skall jag ha, så är det bara !
Konst i, Kota Kinabalu.
Kota Kinabalu.
Min värld...
Imorrse föll min värld samman...
Mina tankar finns där hemma...
Bjuder på lite filmsnuttar!
Detta är det lilla jag hann filma,medans jag simmade runt ovetande om att det va farligt!
Pumpa!
Detta är en intern grej mellan Brandon och hans kollega Kimmo på Audi!
Och så har vi tillslut delfinerna i Lovina!
Vårt nya husdjur kanske!?
Kelimutu. det tre sjöarna.
Borneo: Kota Kinabalu
Framme och installerade på rummet!
Allt har gått som smort!
Rum med A/C och internet, det tackade vi minsann inte nej till!
I väntans tider...
På vårat sista flyg som tar oss till Borneo!
Så just nu roar vi oss med att dricka latte från Starbucks (premiär för mej), och tittar på folk helt enkelt!
Ska bli skönt att komma fram ikväll!
Brandon sammanfattar!
Okej, Emely hade som önskemål att jag skulle skriva ett inlägg på hennes blogg,
har dragit mig för det tills nu.
Länge sedan jag skrev något dagboksliknande(om jag någonsin gjort de?) men jag gör ett försök.
Har preis kommit hem efter att ha ätit avskedsmiddag med Pettan och Danne.
Klockan är nu 21:05.
Imorgon halv 8 på morgonen skall vi befinna oss på flygplatsen.
I dessa 50 dagar vi har spenderat i detta land har vi fått se allt från folk som
har det väldigt illa ställt, ekonomiskt, de kanske är nöjda över sin tillvaro? Vem vet.
Man får sig en tankeställare när man själv har klagat på något hemma.
Till att få uppleva fantastiska naturupplevelser, djurliv som inte änns kan
stavas till i den svenska floran och sist men inte minst alla dessa mopedister som
stressar ihjäl en annan. Men efter ett par dagar körning så har man kommit in i takten.
126 mil är den totala sträckan varpå våra bakdelar har suttit på en moppesadel.
Med de önskemål som vi hade på vad vi ville se och uppleva här så gick allt enligt
våran icke planerade plan. Allt har gått smidigt och löst sig på ett bra sätt med
flyg,buss och båt.
Trots samtliga försäljare som försöker tjäna en extra slant på att höja priset till
skyarna, men prutar man och/eller börjar gå till nästa säljare så brukar de gå med
på ens pris.
vi har upplevt lugnet på Gili Trawangan en ö
med en omkrets på 3 km, där vi även haft vårt lyxigaste boende. Vi har levt med djur
tätt in på oss i de mindre charmiga rummen man kan tänkas hyra.
Summering:
Jag hade tyvärr satt ribban högt för Indonesien och blev något besviken till en början.
Nu när jag sitter och tänker tillbaka på tiden vi spenderat här så har det varit en
lärorik rund resa i detta natursköna landskap med en lokalbefolkning som har gått mig
på nerverna!
Nu kommer det dröja innan jag äter Mie Goreng igen!
Nästa hållplats är Borneo.
Vi hörs du!
ja vi gör ju de...
Okej, Emely hade som önskemål att jag skulle skriva ett inlägg på hennes blogg, har dragit mig för det tills nu.
Länge sedan jag skrev något dagboksliknande(om jag någonsin gjort de?) men jag gör ett försök.
Har preis kommit hem efter att ha ätit avskedsmiddag med Pettan och Danne. Klockan är nu 21:05. Imorgon halv 8 på morgonen skall vi befinna oss på flygplatsen.
I dessa 50 dagar vi har spenderat i detta land har vi fått se allt från folk som har det väldigt illa ställt, ekonomiskt, de kanske är nöjda över sin tillvaro? Vem vet. Man får sig en tankeställare när man själv har klagat på något hemma.
Till att få uppleva fantastiska naturupplevelser, djurliv som inte änns kan stavas till i den svenska floran och sist men inte minst alla dessa mopedister som stressar ihjäl en annan. Men efter ett par dagar körning så har man kommit in i takten. 126 mil är den totala sträckan varpå våra bakdelar har suttit på en moppesadel.
Med de önskemål som vi hade på vad vi ville se och uppleva här så gick allt enligt våran icke planerade plan. Allt har gått smidigt och löst sig på ett bra sätt med flyg,buss och båt. Trots samtliga försäljare som försöker tjäna en extra slant på att höja priset till skyarna, men prutar man och/eller börjar gå till nästa säljare så brukar de gå med på ens pris.
vi har upplevt lugnet på Gili Trawangan en ö med en omkrets på 3 km, där vi även haft vårt lyxigaste boende. Vi har levt med ohyra tätt in på oss i de mindre charmiga rummen man kan tänkas hyra.
Summering:
Jag hade tyvärr satt ribban högt för Indonesien och blev något besviken till en början. Nu när jag sitter och tänker tillbaka på tiden vi spenderat här så har det varit en lärorik rund resa i detta natursköna landskap med en lokalbefolkning som har gått mig på nerverna!
Nu kommer det dröja innan jag äter Mie Goreng igen!
Nästa hållplats är Borneo.
Vi hörs du!
ja vi gör ju de...
Bali: Kuta
Nu forsoker vi mest fortriva tiden som ar kvar har pa Bali.
Idag akte vi till Sanur och fikade pa det svenska Cafet Smorgas. Tog varsin godaste Nutella Shake, kanske inte det nyttigaste dock! Men det va vi varda!
Sen akte vi tillbaka till Kuta och gick pa bio. Vi sag filmen Red. Mycket pang pang, men anda en del humor!
Imorgon blir det en fixar dag, dra ut biljetter och grejjer!
Vad pysslar ni med hemma!?
Idag akte vi till Sanur och fikade pa det svenska Cafet Smorgas. Tog varsin godaste Nutella Shake, kanske inte det nyttigaste dock! Men det va vi varda!
Sen akte vi tillbaka till Kuta och gick pa bio. Vi sag filmen Red. Mycket pang pang, men anda en del humor!
Imorgon blir det en fixar dag, dra ut biljetter och grejjer!
Vad pysslar ni med hemma!?
