.

Brandon sammanfattar!

Okej, Emely hade som önskemål att jag skulle skriva ett inlägg på hennes blogg,

har dragit mig för det tills nu.

Länge sedan jag skrev något dagboksliknande(om jag någonsin gjort de?) men jag gör ett försök.

Har preis kommit hem efter att ha ätit avskedsmiddag med Pettan och Danne.

Klockan är nu 21:05.

Imorgon halv 8 på morgonen skall vi befinna oss på flygplatsen.

I dessa 50 dagar vi har spenderat i detta land har vi fått se allt från folk som

har det väldigt illa ställt, ekonomiskt, de kanske är nöjda över sin tillvaro? Vem vet.

Man får sig en tankeställare när man själv har klagat på något hemma.

Till att få uppleva fantastiska naturupplevelser, djurliv som inte änns kan

stavas till i den svenska floran och sist men inte minst alla dessa mopedister som

stressar ihjäl en annan. Men efter ett par dagar körning så har man kommit in i takten.

126 mil är den totala sträckan varpå våra bakdelar har suttit på en moppesadel.

Med de önskemål som vi hade på vad vi ville se och uppleva här så gick allt enligt

våran icke planerade plan. Allt har gått smidigt och löst sig på ett bra sätt med

flyg,buss och båt.

Trots samtliga försäljare som försöker tjäna en extra slant på att höja priset till

skyarna, men prutar man och/eller börjar gå till nästa säljare så brukar de gå med

på ens pris.

vi har upplevt lugnet på Gili Trawangan en ö

med en omkrets på 3 km, där vi även haft vårt lyxigaste boende. Vi har levt med djur

tätt in på oss i de mindre charmiga rummen man kan tänkas hyra.

Summering:

Jag hade tyvärr satt ribban högt för Indonesien och blev något besviken till en början.

Nu när jag sitter och tänker tillbaka på tiden vi spenderat här så har det varit en

lärorik rund resa i detta natursköna landskap med en lokalbefolkning som har gått mig

på nerverna!

Nu kommer det dröja innan jag äter Mie Goreng igen!

Nästa hållplats är Borneo.

Vi hörs du!

ja vi gör ju de...

Okej, Emely hade som önskemål att jag skulle skriva ett inlägg på hennes blogg, har dragit mig för det tills nu.

Länge sedan jag skrev något dagboksliknande(om jag någonsin gjort de?) men jag gör ett försök.

Har preis kommit hem efter att ha ätit avskedsmiddag med Pettan och Danne. Klockan är nu 21:05. Imorgon halv 8 på morgonen skall vi befinna oss på flygplatsen.

I dessa 50 dagar vi har spenderat i detta land har vi fått se allt från folk som har det väldigt illa ställt, ekonomiskt, de kanske är nöjda över sin tillvaro? Vem vet. Man får sig en tankeställare när man själv har klagat på något hemma.

Till att få uppleva fantastiska naturupplevelser, djurliv som inte änns kan stavas till i den svenska floran och sist men inte minst alla dessa mopedister som stressar ihjäl en annan. Men efter ett par dagar körning så har man kommit in i takten. 126 mil är den totala sträckan varpå våra bakdelar har suttit på en moppesadel.

Med de önskemål som vi hade på vad vi ville se och uppleva här så gick allt enligt våran icke planerade plan. Allt har gått smidigt och löst sig på ett bra sätt med flyg,buss och båt. Trots samtliga försäljare som försöker tjäna en extra slant på att höja priset till skyarna, men prutar man och/eller börjar gå till nästa säljare så brukar de gå med på ens pris.

vi har upplevt lugnet på Gili Trawangan en ö med en omkrets på 3 km, där vi även haft vårt lyxigaste boende. Vi har levt med ohyra tätt in på oss i de mindre charmiga rummen man kan tänkas hyra.

Summering:

Jag hade tyvärr satt ribban högt för Indonesien och blev något besviken till en början. Nu när jag sitter och tänker tillbaka på tiden vi spenderat här så har det varit en lärorik rund resa i detta natursköna landskap med en lokalbefolkning som har gått mig på nerverna!

Nu kommer det dröja innan jag äter Mie Goreng igen!

Nästa hållplats är Borneo.

Vi hörs du!

ja vi gör ju de...

För att inte ha skrivit förut, du har ju talang mannen! Himla bra skrivet, Emely borde vara stolt! :) Ha en fin resa till Borneo! kram på er!

Du har ju talang vetja! Emely borde vara stolt! Ha en fin resa vidare mot Orangutangerna på Borneo!

Kram!

Jättefina bilder och ni ser verkligen ut att ha det skönt! Borneo nästa... hmm inte nåt avunsjuk (ljug) .. kramar till er - ha det bäst!!

Det gjorde du bra. Mamma fröken är imponerad. Ni är två fantastiska människor. Njut av dessa minnen som ni skapar tillsammans.

Mor Mariann

Ser att mitt namn inte kom med i kommentaren ovan - konstigt - men det var jag som skrev (angelicas mamma) :))