.

Hej gott folk!

Nu befinner vi oss på fast mark igen, i torsdags så klev vi av båten i Labuan Bajo i Flores. Men det två första dagarna kändes det som om man gick runt och gungade iaf. Huvudet hängde inte riktigt med, och det va en skumm känsla får vi allt säga.

Men ångrar båt resan, det gör vi minsann inte. För det har vart en helt fantastisk upplevelse. Vi va 19 st som klev på båten i Lombok, som skulle ta oss till Flores under 4 dagar och 4 nätter. Och påvägen dit fick se det mest fantastiska plasterna. Och för att tala om vilka solnedgångar vi sett!
Vi bodde ju som sagt på båten, så det va som att sova tillsammans på en stor klassfest. Och på dagarna så roade vi oss med olika aktiviteter, simmade iland till olika öar. Kollade på vattenfall, saltsjöar, besteg berg, snorklade och det bästa. Vi såg Komodo Varanerna på Komodo och Rinca. Och det va min höjdpunkt iaf, för det va så häftigt. Livsfarliga djur som är ca 3 meter långa och väger upp till 100kg,och där där knatade vi runt i flip flops... Galet egentligen, men fantastiskt!

Snorkla har vi gjort en hel del med, och nu tycker jag till och med att det är kul. Om jag dock har respekten för fiskarna vet jag dock inte, för jag hitta nämligen en fisk som jag tyckte såg jätte spännande ut. Så jag dök ner och filmade och tog kort, dock visste jag inte då att det va en Murena som låg och lura i stenarna. Och det är ju inte det snällaste djuret tydligen, för får dom tag på sitt offer så biter dom fast och slingrar sej runt det, och dom släpper minsann inte taget. Så jag ska tänka mej för lite. Vi såg även en stor Rocka som svepte förbi under oss, eller vi och vi. Jag gjorde det eftersom Brandon inte alls snorklar.
Hans öroninflammation vill ju inte riktigt ge sej, så han doppar inte huvudet han! Och dessutom så kan han ju knappt simma har vi konstaterat! :) Så en flytväst på honom är det bästa alternativet, och en badmössa på det så skulle han inte klaga!. Ska sätta han i simmskola såsmåningom, lovar! :)

Väl i Flores så ville vi till Kelimutu som är en plats som är känd just i Flores. Dock tog det oss 2 dagar och 1 natt att ta oss dit, och det löjliga är att det är bara 20 mil, men vägarna är så fruktansvärt dåliga så man kan inte köra allt på en dag utan får stanna och övernatta. Men vilket landskap det är, helt magiskt!
Kelimutu är en vulkan krater som har 3 st sjöar som ligger vid sidan av varandra. Och alla dessa sjöarna har helt olika färger och dom ändrar sej även under åren som går och gått.
Så kl 4 på morgonen gick vi upp för att se soluppgången vid Kelimutu och det va helt fantastiskt. Och att sjöarna kan ha så starka färger det kan man knappt tro förns man ser det. Just nu så va det olika sjöarna grön, turkos och svart. Men bara för nått år sedan va den gröna sjön kaki färgad.
Det sägs att själarna från det avlidna vandrar vidare till Kelimutu, och beroende på ålder, och levnads sätt hamnar dom i någon av det olika sjöarna som alla har olika betydelser.
Väldigt intressant!

Men imorgon så tar vi vårat pick och pack och flyger tillbaka till Bali igen. Och där kommer vi hålla oss fram till den 4 November då vi åker till Borneo.
Och tro det eller ej, men vi har saknat Bali lite. Ska bli skönt att känna igen sej på en plats och hitta för en gång skull. Så det blir bra att åka tillbaka, och dessutom så hinner vi hänga lite med Ola, Pettan och Danne och det är ju alltid kul!
Ska även försöka lägga upp lite bilder då det gick bättre från Bali sist! Håll ut, det kommer!

Jag har skaffat mej en ny mailadress nu med, och ber om ursäkt för alla som har fårr spamm mail skickade till sej från min gamla mail. Jag ska försöka att ta bort den så fort som möjligt, måste bara föra över kontakter och mail som ska sparas.
Vill ni nå mej via mail så är min nya mail: [email protected]


Varma hälsningar från oss till er därhemma i kylan!

Nu gott folk, tro det eller ej. Men här har det hänt lite grejer!

Vi har blivt besökta av den muslimska kriminaliteten. Någon har tagit sej in i vårat rum och lyckats tjyva en del av Brandons pengar. 600.000 Rp och 45 US Dollar fattigare med andra ord. Vi får hoppas att det va någon fattig jävel som va i stort behov av dom, eftersom summan motsvarar en indonesisk månadslön.
Tur att det inte drabbar någon fattig! :)

Här på ön finns det ingen polis att anmäla stölder till, bara en säkerhetsfirma som man kan prata med. Så nu har vi gjort det vi kan, och resten får bli som det blir. Eftersom lagar inte riktigt existerar i denna delen av världen som man kanske tycker att de borde, så får vi hoppas att den som va inne på besök i vårat rum kommer undan. För tjuvar avlivas!

Även jag har provat på den indonesiska sjukvården här på ön. Min piercing på handleden har krånglat så himla mycket den sista tiden, så jag tog mitt förnuft till fånga och insåg att den måste bort, även om jag gillar den!
Så för 80 kr fick jag bedövning, borttagning av smycket, ett enormt bandage, 3 dagars pencillinkur och ett återbesök.
Det priset ska man ju inte klaga på!
Och dom va så söta så, väldigt hjälpsamma. Brandon ville dock inte hålla mej i handen så han satt i väntrummet han!

Vi har ju träffat en hel del trevligt folk här. Och igår va sista kvällen för många av dom innan dom skulle fara vidare. Så det blev lite kalas och avsked. Och det va en riktigt lyckad kväll! Vi får hoppas på att man kan mötas upp igen någon gång i denna värld!

Imorgon så är det våran tur att fara vidare, kl 8 så lämnar vi Gili för att ta oss till den stora hamnen i Lombok. Och väl där så ska våran båt finnas som ska ta oss till Flores. Och som vi har sett fram emot detta!

Så alla nära och kära, oroa er inte men vi kommer att sitta i sjön det närmaste 4 dagarna och nätterna.

Återkommer när det finns internet.

Skeppåhoj

Dags att höra av oss igen tänkte vi nu!

Idag är det 1 månad sen som vi lämnade ett regnit Sverige för att ta flyget till Bali.
Och det är även 1 år och 3 månader sen som jag och Brandon blev tillsammans! Det trodde ju inte nån av oss, att vi skulle här i värmen just nu.

Vi är kvar på Gili, och dagarna flyter ihop lite! Men vi har träffat en hel del trevligt folk och det är ju alltid kul.
Vi känner dock båda 2 att det är dags att bege sej härifrån snart och få göra någonting nytt. Så vi har kollat upp lite olika alternativ.

Och det lutar åt att vi kommer att ta en båtresa som tar 4 dagar och 4 nätter.(Ingen lyxvariant som du kommer att få uppleva Mariann, för här plockar dom fram madrasser och sen sover man ute på däck) men det kan ju såklart va en upplevelse det med! Man får ju dock hoppas på att det inte blir nått monsumregn just under dessa dagarna! Och den kommer att ta oss till Komodo och Flores. Påvägen dit så gör man en massa stopp på vägen, snorklar, fiskar kollar in olika öar och lokala byar. Men det som jag mest ser fram emot är Komodo, för att få se de enorma Varanerna. Dom kan bli upp till 4 meter och väga 100kg. Och det kan nog vara ganska häftigt kan jag tänka mej, får ju dock hoppas att dom håller sej på avstånd! :)
Om planerna går i lås, och den inte blivit fullbokad än så lämnar vi Gili på måndag för att bege oss till båten som vi ska
åka med.

Brandon har gått hem som ett lyckligt barn det senaste kvällarna. För han har nämligen hittat någonting som han älskar! Det finns en liten man som står vid ett skruttigt stånd och gör enormt goda pannkakor. Dom är tjocka som amerikanska pannkakor och sen kan man få dom med lite vad man önskar. Men Brandons favorit har blivit men choklad och krossade jordnötter. Så det senaste kvällarna har han skuttat hem som ett glatt barn! Och jag kan inte mer än att hålla med om att dom smakar så gott!

Vi ska nog kolla upp hur det ser ut på Visum fronten med för min del i USA, för om det skulle finnas någon möjlighet att kunna få mera än 3 månader så lutar det kanske åt att vi åker dit tidigare. Men vi måste undersöka allting och alla möjligheter, och sen får vi väl helt enkelt se vart det slutar. För om Brandon får önska så åker vi nog gärna dit innan Mars. Men det hänger ju på visumet för min del, för han har ju lyxen att kunna kilva in och ut i USA bäst han vill!

Over and Out!

Vi levar vi har det bra!
Va ju ett tag sen vi skrev nu, men vi har jävlar i mej haft fullt upp! :)

Efter att Ola skrämt livet av mej att det skulle bli monstervågor ute på sjön, just den dagen vi skulle ta båten till Gili klev vi på med lite oro i kroppen. Men det va ingen fara som tur va, det gick alldeles galant! Träffa några trevliga norrmän på båten som vi babbla lite skit med, så tiden flöt på.
12 timmar från det att vi lämnade boendet i Kuta klev vi iland på Gilli, allt har ju sin gång har som sagt. Tider är inte mycket att lita på, det får man lära sej från början!
Och första killen vi stöter på äger ett hotell och vill att vi ska komma och titta, vi som försöker tänkte lite på våra pengar vill ju inte lägga allt för mycket på boendet. Men vi följde med honom och tur va det kan jag bara säga! För vi fick en bungalow utan dess like! Lyx lyx lyx, va en bröllopsvit så vi kunde ju bara inte tacka nej. Och priset gick även det att diskutera, vi betlade 96 kr tillsammans. Och det va helt sjukt, vi hade både sovrum, vardagsrum och en stort badrum. Och man får ju inte glömma uteplats! Så i 5 nätter så har vi left som ett nygift par, och jag klagar inte! :) Jag trivdes som hemma i den lyan...
Men idag va det slut på det roliga , för att nu va det redan uppbokat! Så nu är vi tillbaka i vår vanliga standard med halv kassa rum.

Brandon har börjar bli lite smått rastlös, och saknar konstigt nog att aktivera sej. Han är nog mer än bratpacker om jag får säga mitt! :) Men underbar för det är han!

Dagarna här på Gilli hänger vi på standen. Vi läser en hel del böcker, plaskar runt i vattnet. Och jag försöker snorkla så mycket jag bara kan! Hoppas fortfarande på att få stöta på en av alla dom skölpaddor som ska simma runt här.
Ön är inte så stor, första dagen vi kom hit va det lite mulet så då passade vi på att gå runt hela ön. Och det tog oss ca 2 timmar i snigelfart.

Just nu funderar vi på vad vi ska ta oss härnäst. Komodo och Flores lockar ju, men det är ju en restid dit på ett tag. Så vi helt enkelt se vad vi hittar på tiden framöver. Någon mera natt blir vi kvar här på Gili iaf, än har vi inte fått nog!

Hur lever livet därhemma, berätta för oss!?
Kärlek till er alla!

Fick en förfrågan innan jag åkte om jag ville vara med i Norrtälje Tidning, för att uppmärksamma min 25 års dag.
Så vi knepa ihop en text och skickade in innan vi lämnade Sverige!
Och idag är den visst med! :)
Kul tycker jag !