.

Han är ju nämligen bra busig med oss vuxna, och tvekar inte i att bitas eller rivas fast han vet att han inte får. Men med Lovis på besök i helgen så har jag verkligen fått sett en annan sida av denna lilla tonårsgosse. Han hade nämligen ett fruktansvärt tålamod, och han rörde inte Lovis överhuvudtaget. Även fast hon ibland kunde skrika lite högt i hans små öron, eller kanske klappa lite hårt så brydde han sej inte. Själv gick jag livrädd här hemma dagarna inna dom skulle komma, livrädd för att han skulle klöra Lovis eller något liknande.

Men det var som att han kände på sej att detta är en liten varelse som man ska ha tålamod och vara försiktig med.