.

Och visst kan jag hålla med Tobias om att vi har det bra och skönt här borta i värmen. Men det finns en vardag för oss med, även om den skiljer sej från vad man har därhemma. Denna vardagen vi lever i här kräver till en viss del mera fantasi för att få ut mera av resan och det man önskar att se och göra. Men det är när fantasin inte riktigt vill infinna sej som man varken kommer för sej det ena eller andra.

Dessa 2 veckorna i Kambodja kan vi kalla de längsta på länge. Fantasin och lusten på att hitta på saker har vart som bortblåst. Vi lever just nu i lite ovisshet om hur resandet kommer att fortsatta en tid framöver eller om vi ska bege oss hemåt inom en snar framtid.

När ska vi hem? Vad gör vi när vi kommer hem? Ska man plugga? Vad ska man plugga? Jobba? Med vilket jobb? Halmstad eller Stockholm, vart hamnar vi? Bo utomlands? Vart isf? Köpa lägenhet? Hyra lägenhet? Pengar? Hur tjänar man nya snabbt? Man är rädd för att stå på noll..

Vi kan erkänna att det råder en liten kris i familjen Kullman / Webb just nu. Det verkar inte bättre än att en 25 års kris har funnit fram till den ena av oss. Det är helt enkelt många frågor och funderingar som snurrar runt i huvudena just nu, som man tyvärr inte har alla svaren till.

Vi har vart borta i lite mera än 4 månader, och det skulle ju vara en lögn att säga att vi inte saknar familj och vänner. För är det någonting som fattas för oss just nu, i våran vardag så är det just NI. Och det kommer vi inte ifrån, samtidigt som vi vet att ni finns där för oss. Och att den dagen vi ses igen ser vi fram emot!

Jag försöker njuta av varje dag och av alla saker som jag får vara med om. Och dessa upplevelserna är någonting jag alltid kommer att ha med mej, hur detta än kommer att sluta.