.

Jag - Jo självklart, men du kan prova att flytta runt bordet så brukar det lösa sej iaf ska du se!

Gäst - Jag har redan gjort det flera gånger och det verkar som att benen på bordet är olika långa!

Jag - Eller så kan det ju vara så att du sitter ett torg som består av kullerstensplattor!

I onsdags när jag jobbade, det var dags för stägning och alla gästerna var påväg ut. Då har vi en kille som kräker ner sej själv över hela axeln, och för att toppa sitt första misstag så kissar han ner sej totalt när han reser sej upp.

Vi som jobbade trodde ju att det var ett skämt, beter man sej sähär när man är ute?

Igår så jobbade jag inne, och vi har ju en övervåning som jag tyckte jag såg till någon på men det hela såg lite suspect ut, så jag får med mej en kollega upp för att titta till att allting var som det ska.

När vi kommer upp så är det en tjej och en kille som är fullt upptagna med varandra, tjejen som var i full färd med att tillfredställa denna Idiot till kille slutar ju inte heller fast vi säger till dom.

Det lutar tyvärr åt att vi bli kvar i Halmstad, just nu så orkar jag inte ens tänka på en ny flytt. Vi har ju dessutom ett 1:a hand kontrakt på våran lägenhet, och då blir man ju bekväm.

Stockholm lockar ju såklart, men att veta att man kanske har boende i 6 månader åt gången känns ovisst och just nu orkar jag inte flytta runt. Tanken på att packa ner allting igen känns så långt borta...

Dessutom så har vi ju underbara vänner i denna stad, så vi får göra det bästa av saken. Unna oss lite vardagslyx så vi överlever hösten och vintern i denna spökstad.

Mitt stora problem är mera vad jag ska jobba med i höst, jag har lite på gång men ingenting som är definitivt vilket gör mej lite nervös då jag är en sådan människa som gärna planerar lite i förväg. Hatar ovissheten även om det kanske ibland kan vara nyttigt för en. Hur som helst så kommer ju allting att lösa sej, det gör det ju alltid.

Vi har dock pratat lite lätt om att åka iväg nån månad i höst och vinter, vart, hur och när har vi ingen aning om än. Men det känns som ett måste, på något sätt är man bortskämd med det nu och kan inte tänka ser att riktigt slå sej till ro än. Allting är som sagt bara lösa planer, det jag helst önskar just nu är att få tillbaka en någolunda normal vardag i mitt liv. Träffa vänner, komma igång med träning och ha kul!