.

Jag vart livrädd igår, fy vilken obehaglig känsla!

Jag och Brandon låg och kollade på film, och så hade vi öppnat fönstret pytte pytte lite, men inte mera än att första haspen hade tagit i. Vi hade koll på Bosse då han låg med oss i soffan, men sen gick han på sin toa och vi tänkte inte mera på det då han brukar ligga i sovrummet ensam ganska långa stunder. Men helt plötsligt så får jag en konstig känsla i kroppen. 

Jag hittar inte Bosse någonstans i lägenheten, prasslar med godis och ropar. 

 

Det går upp för mej att han måste ha kommit ut genom den lilla springan på fönstret utan att vi har märkt någonting! Mina tårar börjar rinna medans Brandon försöker att lugna mej. Paniken steg i min kropp! 

 

Springer ut gör jag med godis, prassel och försöker att locka med allt som vanligtvis fungerar. 

Då såg jag att det satt en svart katt på sidan av gräsmattan som vi aldrig sett förr, så jag går mot den och ropar. Då ser Brandon att Bosse sitter nedtryckt längst ner mot källartrappen och trycker, livrädd!

 

Så vi tar in honom och han får godis!

Han hade dock blod på sin ena baktass, och utav vad jag kan se så har han klöst bort några klor ända till botten. Han har antagligen försökt att ta sej upp igen men inte klarat av det. Han verkar inte lida utav det, men jag ska hålla extra koll så det inte blir inflammerat. 

 

Men fy fan vilken mardröm, jag hade aldrig kunnat förlåta mej själv om han inte kommit tillbaka. det gjorde onte i hjärtat. Och jag vill inte ens tänka på hur ont det kommer göra den dagen jag måste lämna iväg honom till nästa familj han ska bo hos, igår var bara en försmak och jag vill inte att det ska hända igen!